Blir mamma åt en dotter 19/6!

Jag blir så arg, så fruktansvärt arg att detta får hända.
Hur kan sjukhuset vara så pantad? så förbannat dum i huvudet att dom inte kan se att en människa fortfarandra har cancer i kroppen? att dom inte ens såg det från första början utan lät henne gå med det i flera månader. Och nu när vi väl trodde att allt var bra så finns det fortfarande kvar.

Jag vet ingenting, vi vet ingenting. Kommer hon klara sig? hur allvarligt är det denna gång? Jag är så arg.. Så arg att dom inte kan göra någonting. Att ännu en gång ska man behöva sitta och vänta och vänta och vänta och vänta för att få veta nått. Att veckorna blir till år. Och dagarna blir till veckor. Varje gång man tittar på mamma och funderar på det..

Vad skulle jag göra utan min mamma? hur fan skulle jag kunna klara mig utan henne? Varför är inte jag och kramar om henne? Jag hatar att mamma har cancer. som tydligen bara blir farligare och farligare hela tiden..