Blir mamma åt en dotter 19/6!

Sitter i soffan med lillan så pappan får sova ut.
Hur ska jag tacka han nog att han finns och att jag får leva med han?
Tänk att om två månader gifter vi oss, sen får jag dela resten av mitt liv med han.

Jag är döds sjuk.
Hostar, snorar och tappat rösten totalt.
Försöker att hålla i Hilma så lite som möjligt, därför har Nicklas det rätt så jobbigt just nu.
Benet börjar bli lite bättre men är fortfarande beroende av rullstolen.
Jag vill ju bara kunna dra min stolthet i vagnen:(

Idag ska vi bara mysa vi i familjen. Vi får aldrig en dag för oss själva.
Tycker så synd om Hilmas mormor och farmor som aldrig får en syl i vädret att träffa lillstinan.

Idag är Hilma lite sur tror jag. Håller för ansiktet och hänger surläpp bara.
Nu kan hon även ha 56 kläder!!!! Hon har alltså hoppat över storlek 50. Jäkla skitunge :)

Jag börjar få en liten knubbis! Hon äter ju för en hel armé Lilltjejen :)

Gud ska veta att han givit mig det finaste han har.
Mitt barn är det finaste man kunde få.
Tänk att hon är min, en sån underbar dotter.
Ord kan inte beskriva hur det känns. Att hon har legat i min mage, och nu är min! Här ute med mig.
Jag ser fram emot att få bli gammal med henne, se henne växa.
Jag kan inte beskriva hur lycklig den lilla människan gör mig.
Hon och Nicklas och min hårboll gör mig så jävla hel.

Vi har äntligen köpt bil.
Eller mer än leksak. Den går förjävla fort och är nästan lite farlig. Men när Hilma sitter i bilen så får man vara ruskigt försiktig med gasen.

Tjejen växer på som det ska och blir en tjockis. Det tycker mamman om ;)

I mars när vi flyttade in här hade jag bikini på mig när jag duschade med Nicklas.
Jag sa till han några gånger att jag inte visste om jag ville ha han i förlossningsrummet för att han inte fick se mig naken.
Jag ville inte heller att sköterskorna skulle se mig naken så jag skulle prompt ha skjortan på mig.
Jag var så himla rädd att visa mig naken.

När förlossningen väl kom gick jag runt helt naken. Lät folk se mig i badkaret och jag låg helt naken när jag kräma ur mig Hilma. Jag skämdes då fan inte för fem öre.
Jag går runt naken hemma och kan amma framför en folksamling utan att skämmas.
Det är många som har frågat mig hur det har funkat runt detta område för mig just för att det har varit något jag skämts över i alla år. Men ack så man förändras. Jag kan inte förstå vad jag har skämts över?
Bröst som bröst för fan ;)

Min mysunge!
Ligger och skrattar när hon bajsar.

Är hemma från sjukhuset med min älskade familj!
Idag har det redan gått en vecka sen Hilma kom till världen.
Det är helt otroligt vad fort det kan gå!
Nu ligger hon som vanligt vid den här tiden och tittar runt, sen kommer hon somna och sova till 7 tiden.
Dom funkar nå otroligt dom här små. Har äntligen kommit in i hennes dygnsrytm.
Pappan ligger bredvid och snarkar efter att ha bytt blöja och rapat.

Förstår inte hur jag skulle klara mig utan Nicklas.
Hilma har fått en sån otroligt duktig pappa! Hon kunde inte få en bättre pappa. Jag är så otroligt stolt över han och jag kan bara säga att han gör detta bättre än jag.
Han klär henne, drar henne i vagnen. Går upp varje gång och byter blöja. Packar skötväskan varje gång.
Han går runt med henne när hon är ledsen. Går med henne i vagnen. Och på det tar han hand om mig när jag har ont.
Jag vill bara kunna gå igen och dela alla saker med han.
Det finns inga ord som beskriver hur mycket jag älskar han.
Han är min allra bästa vän.

Har fått en bröstpump så jag kan pumpa brösten. Fy helvete vad ont dom har gjort inatt. Hårda och ömma, blä!

Snart kommer mina två älsklingar hit. Gud vad jag ska mysa!!

Ligger inlagd på sjukhuset.
Fick åka ambulans in idag när kroppen kollapsade totalt på mig.

Har fått fel dos medicin igen.
Dom misstänker infektion i blodet.
Jag är helt jävla utmattad.
Ligger i fosterställning och grinar.

Jag vill vara med min lilla tjej, min kille och min hårboll. Jag vill inte sakna dom. Jag känner mig hemsk som är utan dom. Jag känner mig som en hemsk mamma som inte finns där, som inte kan dra barnvagn och inte byta blöja för att jag varken kan gå eller stå.
Jag trodde att jag var på väg att bli frisk, men vart istället mycket värre.

Min livskänsla finns inte alls just nu. Att åter på åter på åter igen må dåligt och få nya fel gör mig totalt borttappad.
Varför? Kan inte förstå vad jag har gjort.

Jag vill bara hem och pussa på min bebis och hålla min sambo i handen och vara pigg, glad och frisk.

Hela lilla familjen ligger i sängen och myser. Yokon också :)
Lill Hilma är vaken och tittar runt för fullt.
Vet inte hur många blöjor Nicklas har bytt inatt. "För en hel bebis armé" som han sa inatt.

Jag har fått så sjukt ont i benet dom två senaste dagarna.
Måste ringa sjukhuset så dom får göra ett ultraljud och titta hur proppen är.
Vill för fan slippa åka rullstol och kunna dra vagnen.

Hur kunde jag vara så rädd inför förlossningen?
Jag hade verkligen dödsångest!
Jag trodde jag skulle dö på förlossningssängen. Att jag skulle förblöda av mina mediciner, eller att den skulle ta flera timmar.

Jag är faktiskt lite arg över att jag aldrig fattade att jag skulle föda.
Jag förstod aldrig att jag hade värkar eftersom jag hade förväntat mig att dom skulle göra så jävla mycket ondare.
Allt gick så snabbt inne på förlossningen från att vi kom in och hon kom, så jag har inte hunnit fått någon riktig upplevelse på hur det kändes.
Men oj, den känslan när man fick börja trycka, man kände för varje sekund hur hon kom längre och längre ut.
Nicklas hysteriska glädjetårar och hur dom lägger henne på mitt bröst.
Jag skulle kunna göra om det igen.
Det är mäktigt hur stolt man känner sig!
Det var så otroligt fint att se sitt barn för först gången.
All jävla smärta och oro släppte så fort dom la upp henne. Man fick en helt ny kropp och kände sig som en ny människa.
Tänk att jag och Nicklas har fått upplevt ett mirakel tillsammans.
Fan vad jag är lycklig :)!

Lilla Hilma bara sover och sover tills hon kom till Malin. Då vaknade min lilla pippin och tittade runt en massa.
Älskar på nätterna när hon ligger och tittar på mig.

Mina tre hjärtan! Det finaste man kan få. Det bästa jag har och någonsin kommer att ha. Jag älskar er så himla mycket. Min alldeles egna familj.

Min underbara tjej!
Jag är så jävla lycklig så tårarna har runnit flera gånger på mig inatt.
Hur har jag kunnat fått nått sånt underbart och fint? Jag kan inte sluta titta på den lilla människan.

På väg hem från bb satt Nicklas bak med Hilma och fick detta finger.

Vad dom ligger och myser!
Nu har alla tre fått någon timmes sömn. Riktigt skönt faktiskt :)
Nu ligger lilltjejen och försöker få ut lite mjölk och tittat ut mamman:)

Äntligen har våran tjej fått namn.
Hilma anni palovaara. Men just nu heter hon "gör mig galen" för mig.
Hon verkar inte må bra i magen. Hon har skrikit i flera timmar och vill inte ta bröstet.
Barnmorskan har tagit henne nu och ger henne lite mat. Hon har även fått duschat magen.
Jag har fått sovit en timme sen i lördags så mitt humör är inte roligt just nu. Vill tex spöa skiten ur Nicklas.

Kan ändå inte förstå hur jag har fått ett sånt fint barn. Hon är helt perfekt på alla vis.
Och Nicklas längtar bara hem så han får dra vagnen.
Så fort vi kommer hem till yoko kommer vi bli fullbordad och hel. Våran familj! En enda lycklig familj. Jag är så enormt glad.
Att jag för 18 timmar sen tröck ut denna älskade unge finns inte för mig, det går knappt att fatta.
Hon och yoko är det absolut finaste man kan ha, mina två tjejer!

Nu är min älskling här.
Äntligen ligger hon här bredvid mig, hud mot hud.

Halv 5 imorse tröttnade Nicklas på mina värkar. Då ringde han till förlossningen. Efter många om och men fick vi komma in.
Jag ville inte ens för jag visste att vi skulle få åka hem på en gång.
Kom in och gjorde kurvan, men den jävlar fick dom plocka bort. När hon skulle känna hur öppen jag var förstod jag att hon skulle säga att vi skulle få åka hem igen.
Så säger hon "men Gud vad duktig du är, du är öppen 6 cm"
Då började jag att grina, fan vilken lättnad. Klockan kvart över 5 fick vi ett rum. Bytte om och la mig i ett bad.
Kvart i 7 känner jag att någonting vill ut, så in kommer 5 barnmorskor och lyfter mig ur badet till en säng. 10 i 7 är jag helst öppen och dom gör klart för att föda säger dom.
Jag fattade ingenting.
5 i 7 så ligger hon nere med huvudet. Nicklas springer iväg och ska lämna en nyckel så yoko får hundvakt. Och där låg jag. Barnmorskorna håller tillbaka huvudet på lilltjejen till Nicklas kom tillbaka och sen släppte dom och jag tröck på. Två gånger sen var hon ute 07:07. Utan smärtlindring och utan blödning, inte ens en bristning. Hon bara låg och tittade på mig.
Fick så enormt mycket beröm av alla i rummet och nu här på bb.
Men inte ändrar det min åsikt, detta är mitt enda barn jag kommer skaffa.
Så allt som allt tog det ca två timmar och 7 minuter från att vi kom in. Nu ligger vi i sängen och myser.

Är fortfarande hemma och slåss med värkarna. Äter Alvedon och hittar olika ställningar för att få dom att göra mindre ont. Vill vara hemma så länge som möjligt så jag slipper jobbet på förlossningen.
Tur min älskling köpt hem godis och flyttat ut madrasserna till vardagsrummet ;)

Från klockan halv 1 igår på dagen har jag slagits med värkar. Halv 3 igår åkte vi in på förlossningen och fick en sömnkur. Jag lär sova så livmodern slappnar av och öppnar sig för bebis vill ut. Jag är så slut körd så jag ligger bara och skakar i sängen.
Har även fått en tablett som får livmodern att slappna av, börjar inte den värka snart så dör jag.
Försöker uppdatera mer när jag sovit!

Det är så mycket tankar i mitt huvud just nu så det svämmar över.
Varje natt försöker jag gräva hål i madrassen för att slippa förlossningen.
Jag känner mig så jävla ner pissad av sjukvården så det får mig att grina varje dag!
Varför förklarar dom ingenting? Jag är livrädd, jag vet inte vad som kommer att hända, hur det kommer att gå till.
Jag vet bara att jag inte får börja blöda och inte ta någon smärtlindring.

Jag lider av riktig dödsångest, jag går hela tiden och hela dagar och tror att min död snart är nära. Jag kommer förblöda av dom här tunga medicinerna på förlossningen.
Flera gånger om dagen får han trösta mig för att jag brister i gråt och skriker att jag snart kommer att dö.

Jag lider av panik ångest, min kropp slutar andas, jag blir yr och får sockerdricka fast min hjärna och jag vet att det bara är panik som kryper i kroppen.

Jag lider av hypokondri, jag är ständigt sjuk.
Nicklas har fått googlat upp dom farligaste sjukdomarna jag kan få just nu så han vet vilka symtomer det är så han vet om det är påhitt eller sanning.

Jag har aldrig varit så här förut, aldrig rädd för någonting, allt började i november.
Jag vill bara ha ut mitt barn! Så allt ska bli bra. Ett friskt och helt barn, och för det är allt detta värt att ha så ont och må dåligt.
Jag kommer uppskatta henne så jävla mycket när hon väl ligger på mitt bröst och skriker.
För varje andetag hon kommer göra kommer all detta besvär kännas värt varje minut, varje spruta och varje dag av smärta.
Bara jag får ut henne hel.
Jag kommet grina över att det gick så bra, att jag ligger här just nu och skrämmer upp mig själv för att mitt huvud lider av panik ångest, hypokondri och dödsångest.

Jag vill föda barn nu så skynda dig ut lilla vännen!

När vissa dagar känns allt för tunga brukar jag tänka på när jag bodde i Cypern. Det absolut bästa jag har gjort i mitt liv. Jag bodde och jobbade med helt underbara tjejer och gjorde dom roligaste sakerna i mitt liv.
Hade jag inte varit där och jobbat hade jag inte skaffat barn, jag känner att jag har gjort det jag velat under mina år och därför är jag mogen nog att bli mamma. Då finns det ingenting jag kan ångra sen.

Nu längtar jag till bröllopet så jag får se mina efterlängtade Cypern tjejer igen :)!

Åter igen bast det ihop för mig när jag skulle hämta ut medicinen på Apoteket. Tårarna flög medans tanten i kassan pratade på och jag hörde bara hur mycket det skulle kosta.

Som tur är hade vi lagt undan massa pengar vi fått i present båda två som vi skulle ha till bilen och bebisen denna månad.
När jag fick dom pengarna av Nicklas och skulle betala med kände jag mig smutsig och kränkt. Våra pengar, gick till min hälsa och sjukhuset misstag. Jag tog dom pengarna vi skulle köpa saker för. Bara för att jag är sjuk och behöver medicin.
Vi kämpar så hårt jämt för ingenting. Allt slutar i skit varje gång. Varje gång vi gör nått bra, blir till någonting dåligt.

Jag hatar läkare, doktorer och allt som har med sjukhus att göra. Lens och pappa ska hjälpa mig att skriva en anmälan.

Idag har jag alltså börjat om min behandling. Denna behandling jag ska ha tagit från första början.
Jag har fått 5000 ml varje dag men ska egentligen ha 175000 ml varje dag.
Nu lär jag ta denna medicin under förlossningen, och då kommer jag inte att kunna ta smärtlindring och hinner inte proppen vara borta vet jag inte vad dom gör.
Dom har inte förklarat vart jag ska ha tagit den. Hur jag ska gå till väga med benet. Hur min vardag ska se ut. När jag ska söka vård igen, INGENTING!
Dom har inte förklarat ett enda skit för mig.

Fan!
Jag är tacksam för att folk hör av sig.
Men nu vill jag bada ligga med min Nicklas i sängen under täcket och vara för mig själv.

Ja Gud ska veta att jag brister ihop både på insida och utsida.
Som jag såg fram emot denna läkartid.
Och allt går åt helvete.
Jag satt där i stolen och var nära på att hoppa ut genom fönstret på 8de våningen. Jag fann inte livsgnistan någonstans och någon förlossning var inte längre något jag längtar till.
När doktorn satt där med tomma ord och förklarade hur illa dom hade behandlat mig kände jag mig så världelös och nerpissad som människa.
Dom har givit mig fel dos medicin och bokstavligt lekt med min hälsa!
Jag har lagt ut flera hundra kronor på medicin och sjukhuskostnader, fått utskällning av sjuksköterskor. Dåligt bemötande och blivit ignorerad och bortglömd av sjukhus personal. Doktorn jag hade idag gav mig ett namn som jag skulle anmäla hela händelsen till. Han ska även göra en. Jag ska gå ut med detta i tidningen och dom ska få ett rent jävla helvete från min sida!

Ja Gud ska veta att jag brister ihop både på insida och utsida.
Som jag såg fram emot denna läkartid.
Och allt går åt helvete.
Jag satt där i stolen och var nära på att hoppa ut genom fönstret på 8de våningen. Jag fann inte livsgnistan någonstans och någon förlossning var inte längre något jag längtar till.
När doktorn satt där med tomma ord och förklarade hur illa dom hade behandlat mig kände jag mig så världelös och nerpissad som människa.
Dom har givit mig fel dos medicin och bokstavligt lekt med min hälsa!
Jag har lagt ut flera hundra kronor på medicin och sjukhuskostnader, fått utskällning av sjuksköterskor. Dåligt bemötande och blivit ignorerad och bortglömd av sjukhus personal. Doktorn jag hade idag gav mig ett namn som jag skulle anmäla hela händelsen till. Han ska även göra en. Jag ska gå ut med detta i tidningen och dom ska få ett rent jävla helvete från min sida!

Hon ligger och surar i hörnet om soffan för att husse inte är hemma..

Imorgon har jag tid för att prata med doktor på förlossningen.
Vet inte alls vad vi ska prata om men jag hoppas en igångsättning.
Med alla dessa jävla komplikationer jag haft ska jag vara glad om jag ens vågar bli gravid igen.
Jag hoppas dom sätter igång mig så jag iaf får ett bra slut på det hela.

Jag kommer inte ha barnet i sängen. Just för att jag inte litar på mig skälv som rullar runt och tar upp hela sängen.
Jag har även förbjudit min mamma att ha barnet i sängen när hon ska vara barnvakt. Det blir inte av!
Jag är faktiskt helt emot det. Att andra människor väljer att göra det har jag ingen åsikt om, kanske är andra mer försiktig ån mig. Det är upp till var och en hur man vill göra.
Det kan hända att jag provar någongång att ha henne i vagnens liggdel i sängen. Men nu har jag faktiskt bebis sängen alldeles breve mig och det räcker :)

Lilltjejen gräver allvarligt sig själv ut genom underlivet på mig! Det gör så gräsligt ont.

Köpte lite nya sommarkläder när jag var i Valbo sist, och en ljusa hårfärg som jag tänkte lägga i idag.

Kom ut nu bebis innan jag blir tokig här utanför!

Jag kan inte riktigt förstå va felet är idag.
Det kanske inte riktigt är min dag idag.

För det första stör jag mig grymt mycket på tjockisen på den här gatan. Det får bra som fan att glo ut andra och titta lite extra när man sitter i bilen och åker förbi. Det får också bra att trycka ut dubbel hakan så mycket det bara går för att se så sur ut som möjligt när man ska gå förbi. Men det går inte att förklara vad vi andra har gjort för fel när det inte går att säga hej! Knäckehäxa..

Alkis pensionärer är total vidriga dom med. När man sitter hög gravid på en restaurang och tittar efter sin rullstol som står utanför börjar en kärring och en gubbjävel skrika på mamma att vi glor på dom??? Den enda anledningen till att jag skulle glo på dom är för att dom är patetiska som dricker upp sina pengar och är fula. JAG GLODDE FÖR FAN PÅ MIN RULLSTOL! När man försökte förklara sig på ett ställt och trevligt vis tror dom inte på en. Då jävlar lät jag det brinna till och då fick dom minsann höra ett och annat och då jävlar höll dom käften.
Nog ska man visa respekt mot dom äldre, men då ska dom fan kunna bete sig också. Skrynkeltrasor!

Är jag på detta humör för att mitt underliv har svällt upp? Ska det vara så i slutet av graviditeten? Vad fan vet jag? Jg går bara och väntar på detta vatten eller dessa värkar.

Och nu lär jag hämta hammaren och smälla i väggen så grannarna stänger av sin irakmusik.

Får hoppas på bättre vindar imorgon. Godnatt mina vänner..

Börjar bli van med sprutorna nu. Det är knappt så dom känns längre. Jag får bara massa blåmärken på magen.

Idag fyller lilla yoko hela 2 år. Älskade lilla vännen! Du är det bästa vi har.