Rädd?
Hur kunde jag vara så rädd inför förlossningen?
Jag hade verkligen dödsångest!
Jag trodde jag skulle dö på förlossningssängen. Att jag skulle förblöda av mina mediciner, eller att den skulle ta flera timmar.
Jag är faktiskt lite arg över att jag aldrig fattade att jag skulle föda.
Jag förstod aldrig att jag hade värkar eftersom jag hade förväntat mig att dom skulle göra så jävla mycket ondare.
Allt gick så snabbt inne på förlossningen från att vi kom in och hon kom, så jag har inte hunnit fått någon riktig upplevelse på hur det kändes.
Men oj, den känslan när man fick börja trycka, man kände för varje sekund hur hon kom längre och längre ut.
Nicklas hysteriska glädjetårar och hur dom lägger henne på mitt bröst.
Jag skulle kunna göra om det igen.
Det är mäktigt hur stolt man känner sig!
Det var så otroligt fint att se sitt barn för först gången.
All jävla smärta och oro släppte så fort dom la upp henne. Man fick en helt ny kropp och kände sig som en ny människa.
Tänk att jag och Nicklas har fått upplevt ett mirakel tillsammans.
Fan vad jag är lycklig :)!
