Som det kan vara ibland..
Jag vill inte lägga skulden på någon. Jag orkar inte ens försvara mig själv. Jag orkar inte ens tänka efter, om hur jag känner. Jag orkar inte grina nå mer. Jag orkar inte lägga ner energi på någonting som åter och åter och åter igen inte vill ha mig. Jag orkar inte känna den här smärtan varje gång jag blir lämnar kvar. Jag orkar inte tänka på att det var julafton igår..
Det jag egentligen blir arg över, ledsen över och besviken på är att jag ska lämna allt, lämna allt vi har byggt upp på ett år. Och kanske bråkar vi, vi har väl haft våra jävla dagar/kvällar och besvikelser. Men inte fan bråkar vi mer än någon annan gör. Och när vi bråkar så är det saker som behöver komma ut, som ett anligt förhållande går ut på. Men istället så ser, inte jag.. isället ser "vi" bråken som ett helvete, att det inte funkar mer. Att dom här bråken får oss svagare. Vilket får oss starkare eftersom vi reder ut saker. Vi mår bättre när båda får sina saker sagda. Men tydligen inte, tydligen är jag ett riktigt pain in the ass..
Hade jag bara hålt igen min käft igår, öppnat mina julklappar så hade allt varit bra, iaf i någon dag till. Sen skulle jag få vara med om samma sak. Så kanske var det lika bra att det hände igår. Vad vet jag? jag önskar att det aldrig hände. Jag ångrar så förbannat att jag åkte ifrån mormor igår när hon sa att jag skulle stanna kvar, och att det var bäst så för kvällen. Men hur sur jag en var då så ville jag bara vara med Niklas.
Just nu sitter jag och håller om en barbapappa Niklas köpte till mig i julklapp. Jag kunde inte låta blir att öppna den när jag gjorde ett hål och såg att det var rosa. Tårarna sprutade ner för mina kinden och jag vill inte släppa taget om den. Jag vill ha med den hem. jag vill inte lägga den i soffan när jag tar mina saker och går. Jag vill inte veta att jag kastar nyckeln ner för brevlådan och veta att jag aldrig mer kommer komma hit, eller att jag aldrig mer få se.. den barbapappa jag skulle ha fått i julklapp. Jag vill inte veta att jag går ifrån ett års kärlek. Jag vill inte gå ifrån Pelle, och jag vill verkligen inte bli lämnad av någon jag fortfarande är kär i.
jag blir så arg att vi aldrig kan sluta sams. Jag är arg att det blir som det blir.. jag är så arg att det kommer att ta flera dagar innan vi pratar med varandra igen, om ens det. Den här gången tänker jag INTE vara den som vill komma tillbaka, den här gången vill jag inte sänka ner mig själv. Den här gången är det jag som inte kommer att höra av mig först. Den här gången kommer jag gå och hoppas på att det är någon som vill ha tillbaka mig, men jag väntar inte länge den här gången heller.
Jag går åter igen härifrån och är singel..
Kommentarer
Trackback
