Blir mamma åt en dotter 19/6!

Gud vad jag älskar personalen! Kunde jag skulle jag pussa alla ihopa.
Att dom är så trevlig och kan skoja gör en helt varm i kroppen. Det tackar jag för. Doktorn skojade och sa att han skulle sy igen näsan på mig så han kunde åka till mexico istället för mig, för jag skulle ju bara andas med näsan under vattnet nu när jag kan börja andas med näsan igen. Kanske inte alls var roligt men dom försöker iaf, vilket jag tycker är huvudsaken. Men detta är ändå det hemskaste jag varit med om.. trodde inte det skulle vara såhär.

Nu ligger jag här i ett rum som jag delar med en gubbe som bryter på finska och har hostproblem. Vad försöker gud säga till mig? Försöker han bara vara taskig mot mig? vill han inte att jag ska ha någe sömn alls eller?

Som sagt låg jag nästan och halvgrina när klocka var 5 över två. Inte rökt.. inte ätit mat och var less på att vänta. Men just då kom Ulrika in och klappade händerna och sa "Nu är det dags Natalie" FUCK tänkte jag och vart närvös. Stoppade i mig lite piller och packade ihop allt, tog hissen ner och sedan ställde dom in mig i ett rum. Ulrika skulle hålla mig i handen när jag somnade. Hon frågade hur det var men jag kunde inte svara för jag började storböla och sa att dom skulle ta mig därifrån fortare än någonsin. Så jävla rädd som jag var har jag aldrig varit i hela mitt liv! Jag grinade och bad att jag skulle få slippa. Till slut hittade jag mod att gå till sängen där man blir opererad och lät dom sätta alla sladdarna på mig. Ulrika höll vad hon lovade och höll mig hårt i handen, men jag höll i hennes hårdare. Jag grina.. och grina.. och grinade av rädsla. Inbilla mig själv att jag aldrig mer skulle vakna, och skulle jag göra det skulle det vara i mitten av operationen. Det enda jag hörde var "Nu sätter vi igång droppen så du kommer somna, Tänk på något roligt, någon som du tycker om för det brukar man drömma om sedan. Nu räknar vi till 10" Det dom fick till svar va
Natalie: (bölar) JAG VILL INtee.... Det här är coolt
Sedan somnade jag. När jag vaknade  upp igen halv 5 av att dom väckte mig på uppvaket så berätta dom detta. Fick morfin och somnade om, vaknade igen klockan 6 av att jag skulle få komma till rummet med icke! Fick mer morfin och skulle gå på toa.. jo tjenare! vinglade ihop å golvet jag. Träffa min doktor igen och han sa att min näsa var helt igentept med polyper, att det var nå sjukt. Han frågade om jag kunde andas och jag drog ett sjupt jävla andetag utan att det snorade eller lät. Vart så himla stolt så både han och jag började skratta.

Kockan kvart över 7 hörde jag att någon sa mitt namn så jag vaknade till och tittade upp. Där stod mamma Charline och Rickard. Sken upp som världens största sol gjorde jag. Så jävla glad! över att bara få träffa dom jag träffar dagligen men det var en lättad som jag vet inte vad. Dock varade det bara i 10 minuter innan jag skulle åka upp till rummet och där var det besöksförbud.. Någon tår kom ju då med när dom hade gått. Nu ligger jag här och fått något att äta än.. Börjar bli lite hungrig nu

Jag saknar min Niklas. Innan dom satt på droppet så jag skulle somna sa dom att jag skulle tänka på någon roligt.. Något jag tyckte om. Försökte verkligen att lägga alla tankar på Niklas, som får mig gladast på jorden men jag var alldeles för upptagen med att grina. Vilken barnrumpa jag är.. eller var ;) Jag vill hem nu! Eller jag vill hem till Niklas. Jag vill ha en massa jävla pussar och vara glad. Ingen är som han och det är jag glad för. Min babe.. Dom sista dagarna jag är hemma innan mexico vill jag ha med han! Dock ska han ju vara så vuxen och ha ett jobb.. Gubbjävel

Nu ska jag försöka ta mig på toan.. Kommer väl vingla omkull och trassla in mig i alla dessa sladdar.
3 doser med morfin har jag fått nu, busigt Natalie