Blir mamma åt en dotter 19/6!

5 Månader har det gått.. 5 månader redan och det känns som en evighet.
Den bästa evigheten jag någonsin har känt.
Så lycklig jag har varit under denhär tiden går inte att beskriva.
Jag behöver inte göra annat än att titta på Niklas så blir jag kär på nytt. Då förstår jag hur mycket jag tycker om han, hur mycket att betyder.. Hur förbannat glad han gör mig. Om det bara kunde vara.. Iaf i minst 5 månader till. Det går inte beskriva hur glad jag är när jag vaknar med han, när jag ligger på hans arm innan vi somnar. Att det alltid är han jag tänker på innan jag somnar. Sättet han tar på mig, pratar med mig.. Allt han gör får mig att vara glad. Men allt detta tjaffs, varför? Varför ska jag tjaffsa och slösa bort dessa stunder. Det ska bli ett slut och jag ska pussa hål i kinden på ha istället. Ska slippa ha tanken om att spotta en låma i ansiktet på han, skriva på hans tv och vilja hämta saxen i köket för att klippa sönder hans kläder och riva hela hans rum. Varje dag ser jag fram emot Niklas. Nu lär jag vänta enda tills på fredag för att träffa han igen. Och jag saknar han redan 

Jag älskar dig, jag älskar jag älskar jag älskar dig så förbannat.