Jag vet, och det borde funka
Jag vet inte, vet inte alls
Om gud bara kunde få mig att tro på dom där orden. Få mig att faktiskt insé att det är sanning i dom. Varför går jag och oroar mig? Blir jag ensam så blir jag. Jag förstår inte själv varför jag tvivlar så mycket som jag gör. Att jag aldrig vågar öppna käften och faktiskt säga vad jag känner och tycker. . Istället blir jag arg ledsen och besviken som nu har börjat kommit ut i tårar Känslig har jag blivit, förbannat känslig och jag vet inte varför. Även om jag försöker, önskar och borde kunna öppna min förbannade käft så går det inte.. Fast jag vill ha så mycket saker sagt. Istället tänker jag dra mig tillbaka. Jag ska ändra på mig, orkar inte vara liten och "fjortis" längre. Jag ska bli mogen och den tråkigaste 18 åringen någon kan tänka sig. Bara jag slipper dom där orden. Jag har sagt det många gånger, att jag aldrig någonsin skulle ändra på mig själv för någon annan person, men tydligen måste jag det.
Det är aldrig någonsin någon som kommer förstå vad jag menar. Om jag ens försöker att yttra mig igen. Dom få gånger jag har gjort det har det bara gått åt helvetet. När jag ska berätta något jag måste lätta på så går det åt helvete. "Det är inget som är fel. Vet inte" är nog dom bästa orden jag använt.. Det finns nog inte en enda människa som känner mig helt, knappt halft. Det finns inte en enda människa som någonsin har förstått mig eller kommer att förstå mig. Jag kan erkänna att jag ångrar min uppväxt, min ungdom.
Om gud bara kunde få mig att tro på dom där orden. Få mig att faktiskt insé att det är sanning i dom. Varför går jag och oroar mig? Blir jag ensam så blir jag. Jag förstår inte själv varför jag tvivlar så mycket som jag gör. Att jag aldrig vågar öppna käften och faktiskt säga vad jag känner och tycker. . Istället blir jag arg ledsen och besviken som nu har börjat kommit ut i tårar Känslig har jag blivit, förbannat känslig och jag vet inte varför. Även om jag försöker, önskar och borde kunna öppna min förbannade käft så går det inte.. Fast jag vill ha så mycket saker sagt. Istället tänker jag dra mig tillbaka. Jag ska ändra på mig, orkar inte vara liten och "fjortis" längre. Jag ska bli mogen och den tråkigaste 18 åringen någon kan tänka sig. Bara jag slipper dom där orden. Jag har sagt det många gånger, att jag aldrig någonsin skulle ändra på mig själv för någon annan person, men tydligen måste jag det.
Det är aldrig någonsin någon som kommer förstå vad jag menar. Om jag ens försöker att yttra mig igen. Dom få gånger jag har gjort det har det bara gått åt helvetet. När jag ska berätta något jag måste lätta på så går det åt helvete. "Det är inget som är fel. Vet inte" är nog dom bästa orden jag använt.. Det finns nog inte en enda människa som känner mig helt, knappt halft. Det finns inte en enda människa som någonsin har förstått mig eller kommer att förstå mig. Jag kan erkänna att jag ångrar min uppväxt, min ungdom.
Kommentarer
Trackback
