Det går över Natalie, snart
Ännu en dag denna vecka känner jag mig helt tom..
Jag ställer mig frågan om och om igen, vad var det som gick fel? Om känslorna fanns där.. Vad var det som hände? Om det fortfarande finns en saknad, varför försökte vi aldrig ändra oss om vi hoppades?
Det är så mycket jag vill ha svar på.. som jag aldrig fattat, förstått mig på och frågat mig själv om och om igen, såna saker jag inte kan svara på, utan vill ha svar på. Jag har aldrig fått vetat varför.. Det är inte nu det ska vara jobbigt, det var då det skulle vara jobbigt. Då det hände.
Förbannat mycket har hänt i min kropp dom här 3 veckorna. Jag vet inte varför, jag har mognat. Jag kan ta ansvar. Jag tar tag i saker som känns som motgångar. Jag gör framgångar :) Jag har bytt ut ordet "ingenting" mot "jag vågar inte prata om det".
