Hjärntvättat och torktummlad
Varför sitter jag och tänker såhär för?
När jag äntligen har fått bort det ur mina tankar och lever livet kommer dom tillbaka igen..
Varför vill jag fortfarande vara med dig?? Borde det inte räcka efter det som har hänt? Varför känns det som att det inte ska vara stopp än? Att det inte ska sluta såhär.. jag blir arg över att det aldrig kan avslutar på ett normalt sätt. Ovänner och pratar inte med varandra. Jag vet inte hur många gånger tanken har kommit upp i huvudet på mig "vafan gick jag ut den torsdagen för? varför fick jag reda på det?" Fråga mig inte.. Men ändå är jag tacksam att jag fick veta att jag har varit i en lögn i över ett halvår. Det var det som gjorde så förbannat ont. Givit tillit till två människor, till en person jag älskade mest i hela världen. Jag är glad att jag åkte till cypern för att jag var så less på allt och hade så förbannat roligt. Släppte allt som fanns här hemma och bara åkte. En vecka jag aldrig kommer att glömma.
Men vad vet jag? jag är ju omogen och beter mig som en barnunge. Och ja.. det var väl kanske mitt fel. Missförstånd, för mig handlar allt om ett missförstånd. Jag vart arg och ja, jag gjorde en dum grej. Men det var ingenting jämfört med hur ont jag hade den veckan. Hur fan det värkte i hela kroppen. Att man verkligen kunde hata och älska en person samtidigt. Hur gärna jag ville att det skulle funka. Hur många tårar och nätter jag knappt kunde sova på. Så många gånger jag satt och inte försökte att få panik om dagarna för att jag ville förlåta men inte kunde.
Jag kommer aldrig att förstå eller få veta varför.. Så jävla mycket jag vill ha svar på varje gång. Jag har gett upp om att krypa tillbaka, det hjälper ju inte i vilket fall. Är det verkligen mig det var fel på hela tiden? Det måste det ju ha varit.. Jag kan inte ha gjort någonting rätt, inte ett jävla skit. Faktiskt önskar jag att det gick att spola tillbaka tiden. Från första början, få göra om det där året på nytt. Få lära sig av sina misstag.
Jag orkar inte, jag måste verkligen få bort det här.. Det tar bara på krafterna och det hjälper ingenting genom att gå runt såhär och tänka. Men att det inte går att prata om det.. reda ut saker? vafan är det för fel? Det vet nog ingen av oss..
Ibland vill jag att vi bara ska älska varandra, som vi gjorde förut..
Ibland vill jag ha precis allting ogjort, att vi inte ens vet vem den andra är
När jag äntligen har fått bort det ur mina tankar och lever livet kommer dom tillbaka igen..
Varför vill jag fortfarande vara med dig?? Borde det inte räcka efter det som har hänt? Varför känns det som att det inte ska vara stopp än? Att det inte ska sluta såhär.. jag blir arg över att det aldrig kan avslutar på ett normalt sätt. Ovänner och pratar inte med varandra. Jag vet inte hur många gånger tanken har kommit upp i huvudet på mig "vafan gick jag ut den torsdagen för? varför fick jag reda på det?" Fråga mig inte.. Men ändå är jag tacksam att jag fick veta att jag har varit i en lögn i över ett halvår. Det var det som gjorde så förbannat ont. Givit tillit till två människor, till en person jag älskade mest i hela världen. Jag är glad att jag åkte till cypern för att jag var så less på allt och hade så förbannat roligt. Släppte allt som fanns här hemma och bara åkte. En vecka jag aldrig kommer att glömma.
Men vad vet jag? jag är ju omogen och beter mig som en barnunge. Och ja.. det var väl kanske mitt fel. Missförstånd, för mig handlar allt om ett missförstånd. Jag vart arg och ja, jag gjorde en dum grej. Men det var ingenting jämfört med hur ont jag hade den veckan. Hur fan det värkte i hela kroppen. Att man verkligen kunde hata och älska en person samtidigt. Hur gärna jag ville att det skulle funka. Hur många tårar och nätter jag knappt kunde sova på. Så många gånger jag satt och inte försökte att få panik om dagarna för att jag ville förlåta men inte kunde.
Jag kommer aldrig att förstå eller få veta varför.. Så jävla mycket jag vill ha svar på varje gång. Jag har gett upp om att krypa tillbaka, det hjälper ju inte i vilket fall. Är det verkligen mig det var fel på hela tiden? Det måste det ju ha varit.. Jag kan inte ha gjort någonting rätt, inte ett jävla skit. Faktiskt önskar jag att det gick att spola tillbaka tiden. Från första början, få göra om det där året på nytt. Få lära sig av sina misstag.
Jag orkar inte, jag måste verkligen få bort det här.. Det tar bara på krafterna och det hjälper ingenting genom att gå runt såhär och tänka. Men att det inte går att prata om det.. reda ut saker? vafan är det för fel? Det vet nog ingen av oss..
Ibland vill jag att vi bara ska älska varandra, som vi gjorde förut..
Ibland vill jag ha precis allting ogjort, att vi inte ens vet vem den andra är
Kommentarer
Trackback
