in the end of you who ask

Okej-- lite svar på tal
Eftersom folk frågar lite för mycket saker som jag stör mig på så blir det såhär.
1. Att fråga mig frågor om mammas cancer är som att fråga mig hur många stjärnor det egentligen finns rymden, sååå mycket vet jag för jag frågar inte ens själv hur det är med mamma, jag vet ingenting så då har vi det ur världen.
2. Varför jag har varit så deppig dom sista dagarna? Ja inte fan vet jag, dricker väl inte kaffe lika ofta? jag tycker jag har varit precis som jag har varit som alltid annars. Whats the fucking deal? 
3. Jaa jag heter Natalie, jag mår bra. Jag är 19 år och jag tycker om öl. Vad mer finns det att veta? naada.
4. Jag orkar inte att folk kommer fram till mig på krogen och säger att jag har sagt att folk är ful. VARFÖR SKULLE JAG GÅ RUNT PÅ KROGEN OCH SÄGA TILL FOLK ATT DOM ÄR SUR? walla walla walla.
5. Nej, jag har ingen kille. Det är en jävla facerape på facebook och jag orkar inte ta bort den för folk får gärna tro att jag har kille :)
6. Nej jag håller inte på träffar någon seriöst på det viset så jag är inte otrogen mot min såkallade pojkvän som heter Molgan och finns inte :)

Em sen då, var nog inge mer. Varför.älskar.folk.att.snacka.skit.i.denna.stad? Det är absolut den stora frågan. Jag är så trött så att jag kan somna. Blir nog en rätt jävla tidig kvällen.

Och vad fan hände med min godmorgon kåmpiz som väckte mig på morgon? people change, why am I not surprised? men det känns fan rätt tråkigt och deppigt att det blev som det blev. life goes on, do not have time to stop and take the air

vaaadäääävöör typ :) talk all you want, but i don't give a shit. poss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0