Allt det där med att vara påväg någonstans.
Det värsta är att jag inte är arg, utan att jag visste att det skulle hända. Sista dagen innan jag åker iväg får jag spändera med öl. När jag ville sitta hemma och ta det lugnt, mysa och somna i tid. MEN ABSOLUT INTE.
Jag bad om en sak, att få känna att jag är älskad och kan känna att jag vill gå tillbaka. Fick det så jävla klart för mig idag.. Att det är singel jag ska vara i Cypern. Just nu vill jag aldrig mer hit igen. Åh jag är så jävla besviken..
Vad fan skulle jag säga? "stanna hemma för jag har förlovningsringar i din låda som jag skulle säga att du skulle hitta och svara ja eller nej innan jag åker till cypern"? Nu skiter jag fullständigt i allt.
Har till och med lust att skriva "ska ha aids när jag kommer hem" och mena det, men jag är bara arg. Jag är fan arg nu.. Jag känner mig blåst åter igen, hur fan tänkte jag när jag stod där och flinade i kassan när jag betalade? Jag har ju till och med satt hela asken full med blå vita fotbollsgubbar för att den ska se finare ut. Jag hatar dig!
Far åt helvete med allting. JÄVLAR VA FULL JAG SKA BLI OCH VARA I 9 DAGAR TILL! Nu kan ju inte livet fara mer åt helvete än vad den redan har gjort.
