Hjälp mig..
Vad ska jag göra? Vad ska jag ta mig till? Jag bara väntar på att få se han igen. Jag vägrar inse att han inte finns längre hur mycket jag än försöker. Hela jag är i tusen bitar. Hur fan ska jag klara av det här? För mig var det inte bara en hund, för. Mig var han ett liv, en kärlek och en bästa vän. Han skulle vara med när jag gifte mig, han skulle ligga bredvid mitt barn på foton. Han skulle jag älska hela hans liv.
Jag önskar att han kan förlåta mig, att han mår bra nu. Jag önskar att jag en dg kan förlåta mig själv. Att jag inser att det var för hans eget bästa.
Ni förstår inte vilken panik jag har i kroppen. Ingen hund kommer aldrig vara som han. Ingen kommer kunna ta hans plats. Ingen förstår hur fan ont det gör!
Lilltjejen är helt knäckt. Hon bara ligger. Hon är rädd och vill knappt bli klappad. Hon vägrar gå genom en dörr som påminner om veterinärer.
Tillsammans har vi gråtit oss torra. Jag är helt slut men ändå kommer det mera.
Idag ska vi titta på hus, jag vill inte! Jag bara tänker på hur dom två skulle ha sprungit där. Miles river huset. Det efter dom två vi anpassade oss och ville bo på landet, och nu är min framtid tom för det huset.
Jag har min lilla yoko. Min älskade hund.
Jag vet att jag sa för tre veckorsen, att skulle de hända dom nått, skulle jag aldrig förlåta mig själv..
