Tack!

Har fått några värmande samtal nu på morgon. Tack!

Ligger i soffan. Vill inte vara i sängen. Vill inte sakna han. Vaknade och det dunsa i dörren. Ingen miles som skällde :(
Det var mina foton som kommit. På min fina kille. Tre fulla kuvär. Över 200 bilder och mer kommer. Nallar gjorde av han, stora tavlor och tackfoton jag ska skicka och tacka dom som hjälp mig med han. Jag ska fylla min sida av sängen. Jag ska fylla väggarna.

Jag börjar inse att han är borta. Jag börjar förstå vad som har har hänt. Allt blir bara värre och värre, hela tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0