Dessa ständiga funderingar..
Inatt drömde jag att alla satt mig åt sidan, verkligen alla visade att jag betyder mindre än alla andra. Jag fick flytta hemifrån och dom struntade totalt av vad jag gjorde av sakerna. Ingen hörde av sig på flera veckor och brydde sig inte ett skit.
Igår somnade jag tårar som forsa och idag vaknade jag av att tårarna bara sprutade.
jag kan inte förstå vad jag gör för fel, jag kan verkligen inte hitta en anledning till att aldrig få ha det bra. Det ska alltid hända någonting som trycker ner mig totalt som människa.
Idag fyller mamma år och jag har inte råd att köpa en present åt henne, bara tanken av att jag inte kan ge henne nått får magen att krampa.. Men samtidigt är jag så jävla arg på att jag ställer upp hela jävla tiden, och inte ens blir tillfrågad att följa med till Stockholm, och för en gångs skull få göra någonting roligt. och istället för att ge mig och Rickard pengar så vi kan göra nått roligt eller mätta hans mage handlas dom upp i Stockholm.
det finns verkligen ingen som förstår.. Jag sitter dag ut och Dag in med ett annat liv i magen jag lär ta hant om, ja jag har valt det själv. Men Varför vill så många andra göra livet svårt för mig? Varför vill så många förstöra det och göra det jobbigare med alla känslor än vad det redan är.. allt vrider och vänder sig både i huvud och mage nu. Det enda jag går och väntar på om dagarna är hur mycket en människa ska orka innan dom bryter ihop totalt!
orkar inte ens kliva upp och veta att Rickard ska bli mätt på vatten och hårdbröd den här morgon, vart fan är hans andra jävla släkt? Varför glömmer man bort ett barn?
Jag blir tokig, helt jävla knäpp..
Kommentarer
Trackback
