Mitt hjärta svider. Jag känner mig av på mitten och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag känner mig äcklig och ful, tjock och värdelös!
Jag vill ständigt sitta i duschen och skrubba bort mig själv.
Jag är oälskad och ignorerad!
Jag trycker ner mig själv så hemskt så det alltid slutar med tårar.
Jag duger inte till någonting.
Jag måste leva på medicin, sprutor och ständigt ha hjälp av andra.
Det finns ingen som kramar om mig. Ingen säger att jag är älskad av någon. Ingen visar hur mycket jag betyder för någon.
Mitt självförtroende är helt borta, och det verkar inte Vilja komma tillbaka..
Den enda gången jag kan segla iväg och vara lycklig, och känna att jag har gjort något nyttigt för engångs skull, är när jag håller i mitt barn. Hon är lyckan i mitt liv. Utan henne skulle allt vara i botten.
Jag kan ligga och titta på henne i flera timmar. Hon är så otroligt liten och fin. När hon tittar mig rakt i ögonen får hon mitt hjärta att kännas helt för en bra stund.
Jag ska ge henne en underbar barndom och en fantastik uppväxt.
Mammas älskade hjärta! Lämna mig aldrig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0