Blir mamma åt en dotter 19/6!

Jag vet inte riktigt om jag skrev om min förlossning ordentligt, så jag skriver den ordentligt denna gång.

Klockan 13.00 på lördagen vaknar jag av en smärta som satt sig både i mage och rygg, och den värkte i flera sekunder. Jag gick upp ur sängen och fortsatte vardagen som vanligt. Det kom små värkar från och till i två timmar.
Jag och Nicklas gjorde oss klara för att åka ut till Årsunda på 30 års fest. Halt som jag var, gåendes på kryckor och värkar tog vi oss ut dit.
Jag ringde till mamma och berättade hur läget låg till.
Hon tog yoko över natten utfall det skulle bli nått.
Klockan tickade på och vart 7,8 och nio men värkarna försvann mer och mer.
Vid halv 10 åkte jag hem för att hämta kläder. På vägen tillbaka så kom en värk sakta men säkert och gjorde bara mer och mer ont. Flera gånger under resan fick jag stanna längst vägen och andas igenom mig dom.
Vid halv 2 åkte vi hem till Sandviken. Linda kom förbi och la sig i sängen med mig.
Vi räknade värkarna och dom kom 4 minuter emellan så förlossningen ville att vi skulle komma in på koll.
Väl inne vid 4 på morgon tog dom kurvan och kände hur öppen jag var.
Jag hade regelbundna förvärkar men dom var för svaga för att kunna starta en förlossning.
Jag fick en sovkur men slängde den på vägen tillbaka.
Hela den natten var jag vaken, jag hade inte ont utan jag låg och skakade av utmattning.
Vi vaknade på söndagen och jag kände ingenting.
Nicklas åkte och hämtade yoko, köpte godis och bar ut madrasserna till vardagsrummet så vi kunde ligga hela dagen och kvällen och titta på film. Jag vräkte i mig godis som bara den.
Vid 11 tiden på kvällen fick jag så fruktansvärt i magen, men jag trodde det var av allt godis jag hade ätit. Magsmärtan kom allt oftare, var tionde minut. Till slut vart det tätare och tätare.
Jag satt mig i duschen för att få bort det men det bara fortsatte.
Till slut fick jag ut till Nicklas och skrek till han "DU GÖR JU FAN INGENTING DU!" Då tog han täcket över huvudet och grinade.
Jag satt mig i sängen och vaggade fram och tillbaka. Så vid halv 5 tröttnade han och ringde in till förlossningen och sa att jag hade värkar var 3 minut.
Vi ringde pappa som kom på stört och hämta oss. Det enda vi hade med os var en handduk jag satt på.
Han släppte av oss utanför förlossningen och jag visste att han skulle få hämta oss lika fort igen eftersom jag inte trodde att jag hade riktiga värkar.
Dom tog kurvan på mig och jag bara låg där och försökte andas. Jag hade inte ont, utan värken var bara irriterande! Så fruktansvärt i vägen för allt.
När hon ville gräva mig mellan benen tröttnade jag fan ur och vart på riktigt dåligt humör. Men då förklarade hon för mig att ska hon kunna hjälpa mig lär hon göra en undersökning.
Ja jag särade på benen och hon träck in sin hand, sen sa hon "men Gud vad duktig du är Natalie, du är öppen 6 cm. Idag blir det barn!"
Jag tittade på Nicklas och började grina.
FY FAN VILKEN LÄTTNAD!
Vi fick följa med till ett rum som vi fick. I det rummet skulle jag få se mitt barn för första gången.
Klockan kvart över 6 bad om att få bada.
Dom fyllde upp badkaret och jag klädde av mig och gick dit utan att tänka mig för.
Väl i badet låg jag hela tiden och sa "Nicklas Nicklas Nicklas Nicklas Nicklas smudin smudin smudin"
Svetten rann på mig och till slut ville lag skita. Jag ville sätta mig på hyk och skita på mig.
Någonting tröck så fruktansvärt i röven på mig. Jag skrek till Nicklas "MEN NU ÄR DET NÅGOT SOM KOMMER". Och in kommer barnmorskor på rad och drar upp mig från badkaret.
Dom drog mig naken bakom korridoren och in i mitt rum.
Dom klädde om och förklarade för mig att dom lära sätta en pinne på barnets huvud, dom fick inte in hennes hjärtljud.
Det var folk i hela jävla rummet, dom bytte om till nå plast kläder och grävde mig mellan benen och det enda jag skrek var "MEN NU KOMMER DET NÅTT! DET ÄR NÅTT SOM KOMMER NU"
Dom satte sprätt på fostervattnet och satte en stång i huvudet på lillan så vi hörde hennes hjärta.
Jag sket på mig, flera gånger.
Mitt i allt när jag inte längre kunde hålla emot sprang Nicklas ut ut rummet. Skit samma tänkte jag. Han gjorde ingen nytta ändå.
När jag tittar ner står en kätting och trycker in barnet igen. Och jag tröck på igen.
Dom försökte lura på mig lustgasen men jag fullt bestämd att inte ta någon smärtlindring alla.
Nicklas kommer väl tillbaka in i rummet och då sa dom år mig att nu fick jag liv att trycka, så jag tröck tills hon sa "nu ser jag minsann håret på hennes huvud! Visst tänkte jag, som tog fel på mitt könshår och hennes huvudhår. Men jag tröck tills huvudet var ute, sen tröck jag en gång till och poff! Låg hon på mitt bröst. Nicklas började att grinade och jag skådade min underbara pippiunge som låg på mitt bröst. Jag frågade flera gånger om hon levde. Hon gjorde inte ett ord i från sig. Hon låg bara och tittade och såg vacker ut.
Nicklas stod bredvid och var lyckligast i världen.
Vi brydde oss inte om någonting, jag hade ingen som helst smärta i kroppen. Det var bara vi och inga andra. Min lilla Hilma hade äntligen kommit till världen.
I två timmar var vi där innan hon kom. På 7 minuter tog dom mitt vatten och jag krystade ut henne.
Sen var det bara vi mot värden.