Hormoner och lycka på samma gång.

Även om jag för mesta dels känner mig sviken, så är jag ändå kär dygnet runt.
Ibland kan mina hormoner bubbla över, och då vill jag ha min Nicklas här, men mig.
Ibland tappar jag alla ord jag har och vill packa mina saker och flytta. Samtidigt vill jag inte ge upp.
Jag vill ha min egen familj, men min Nicklas och vårar barn. Vad som än har hänt och kommer att hända vill jag bygga min framtid med han.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0