Födelsedag
Då var denna dag över.
Stort tack till dom som kom och spenderade tid med mig och muntrade upp min vardag. Vilket var Nicklas syskon, hans mamma, min mamma plus Rickard och Charline.
Satt nästan med tårar i ögonen hela dagen. Det går så jävla bra att utnyttja min förmåga av att inte kunna säga nej. Men det går inte att komma förbi och säga grattis, eller iaf ringa i en minut.
Inte en enda släkting till mig dök upp. Inte en enda vän.
Fast jag köpt morsdag presenter till dom som inte är min mamma, som borde ha kommit.
Folk vet om att jag inte kan röra mig och ta mig ut!
Jag satt i min jävla äckliga rullstol hela jävla dagen och funderade över allt mellan himmel och hav.
Vad gör jag för fel jämt?
Jag vill bara bli bra.
Jag vill få bort denna propp och få det konstaterat. Få mitt barn och starta ett nytt liv med min egen familj.
