Blir mamma åt en dotter 19/6!

Jag saknar min lilla älskling så mycket! Äntligen är vi på väg hem :) ska krama henne så mycket det bara går.

Ja jävlar vi är på semester vi :) utan barn och utan hundar. Bara vi, husvagnen och öl. Men Gud så jag saknar min bebis. Ska aldrig mer sova utan henne!

Jag och lillan tog en promenad hem till moffa tidigt på morgon. Det var så varmt så jag fick klä av henne naken i vagnen. Sen satt vi oss och tittade på tv.

Jag vet inte riktigt om jag skrev om min förlossning ordentligt, så jag skriver den ordentligt denna gång.

Klockan 13.00 på lördagen vaknar jag av en smärta som satt sig både i mage och rygg, och den värkte i flera sekunder. Jag gick upp ur sängen och fortsatte vardagen som vanligt. Det kom små värkar från och till i två timmar.
Jag och Nicklas gjorde oss klara för att åka ut till Årsunda på 30 års fest. Halt som jag var, gåendes på kryckor och värkar tog vi oss ut dit.
Jag ringde till mamma och berättade hur läget låg till.
Hon tog yoko över natten utfall det skulle bli nått.
Klockan tickade på och vart 7,8 och nio men värkarna försvann mer och mer.
Vid halv 10 åkte jag hem för att hämta kläder. På vägen tillbaka så kom en värk sakta men säkert och gjorde bara mer och mer ont. Flera gånger under resan fick jag stanna längst vägen och andas igenom mig dom.
Vid halv 2 åkte vi hem till Sandviken. Linda kom förbi och la sig i sängen med mig.
Vi räknade värkarna och dom kom 4 minuter emellan så förlossningen ville att vi skulle komma in på koll.
Väl inne vid 4 på morgon tog dom kurvan och kände hur öppen jag var.
Jag hade regelbundna förvärkar men dom var för svaga för att kunna starta en förlossning.
Jag fick en sovkur men slängde den på vägen tillbaka.
Hela den natten var jag vaken, jag hade inte ont utan jag låg och skakade av utmattning.
Vi vaknade på söndagen och jag kände ingenting.
Nicklas åkte och hämtade yoko, köpte godis och bar ut madrasserna till vardagsrummet så vi kunde ligga hela dagen och kvällen och titta på film. Jag vräkte i mig godis som bara den.
Vid 11 tiden på kvällen fick jag så fruktansvärt i magen, men jag trodde det var av allt godis jag hade ätit. Magsmärtan kom allt oftare, var tionde minut. Till slut vart det tätare och tätare.
Jag satt mig i duschen för att få bort det men det bara fortsatte.
Till slut fick jag ut till Nicklas och skrek till han "DU GÖR JU FAN INGENTING DU!" Då tog han täcket över huvudet och grinade.
Jag satt mig i sängen och vaggade fram och tillbaka. Så vid halv 5 tröttnade han och ringde in till förlossningen och sa att jag hade värkar var 3 minut.
Vi ringde pappa som kom på stört och hämta oss. Det enda vi hade med os var en handduk jag satt på.
Han släppte av oss utanför förlossningen och jag visste att han skulle få hämta oss lika fort igen eftersom jag inte trodde att jag hade riktiga värkar.
Dom tog kurvan på mig och jag bara låg där och försökte andas. Jag hade inte ont, utan värken var bara irriterande! Så fruktansvärt i vägen för allt.
När hon ville gräva mig mellan benen tröttnade jag fan ur och vart på riktigt dåligt humör. Men då förklarade hon för mig att ska hon kunna hjälpa mig lär hon göra en undersökning.
Ja jag särade på benen och hon träck in sin hand, sen sa hon "men Gud vad duktig du är Natalie, du är öppen 6 cm. Idag blir det barn!"
Jag tittade på Nicklas och började grina.
FY FAN VILKEN LÄTTNAD!
Vi fick följa med till ett rum som vi fick. I det rummet skulle jag få se mitt barn för första gången.
Klockan kvart över 6 bad om att få bada.
Dom fyllde upp badkaret och jag klädde av mig och gick dit utan att tänka mig för.
Väl i badet låg jag hela tiden och sa "Nicklas Nicklas Nicklas Nicklas Nicklas smudin smudin smudin"
Svetten rann på mig och till slut ville lag skita. Jag ville sätta mig på hyk och skita på mig.
Någonting tröck så fruktansvärt i röven på mig. Jag skrek till Nicklas "MEN NU ÄR DET NÅGOT SOM KOMMER". Och in kommer barnmorskor på rad och drar upp mig från badkaret.
Dom drog mig naken bakom korridoren och in i mitt rum.
Dom klädde om och förklarade för mig att dom lära sätta en pinne på barnets huvud, dom fick inte in hennes hjärtljud.
Det var folk i hela jävla rummet, dom bytte om till nå plast kläder och grävde mig mellan benen och det enda jag skrek var "MEN NU KOMMER DET NÅTT! DET ÄR NÅTT SOM KOMMER NU"
Dom satte sprätt på fostervattnet och satte en stång i huvudet på lillan så vi hörde hennes hjärta.
Jag sket på mig, flera gånger.
Mitt i allt när jag inte längre kunde hålla emot sprang Nicklas ut ut rummet. Skit samma tänkte jag. Han gjorde ingen nytta ändå.
När jag tittar ner står en kätting och trycker in barnet igen. Och jag tröck på igen.
Dom försökte lura på mig lustgasen men jag fullt bestämd att inte ta någon smärtlindring alla.
Nicklas kommer väl tillbaka in i rummet och då sa dom år mig att nu fick jag liv att trycka, så jag tröck tills hon sa "nu ser jag minsann håret på hennes huvud! Visst tänkte jag, som tog fel på mitt könshår och hennes huvudhår. Men jag tröck tills huvudet var ute, sen tröck jag en gång till och poff! Låg hon på mitt bröst. Nicklas började att grinade och jag skådade min underbara pippiunge som låg på mitt bröst. Jag frågade flera gånger om hon levde. Hon gjorde inte ett ord i från sig. Hon låg bara och tittade och såg vacker ut.
Nicklas stod bredvid och var lyckligast i världen.
Vi brydde oss inte om någonting, jag hade ingen som helst smärta i kroppen. Det var bara vi och inga andra. Min lilla Hilma hade äntligen kommit till världen.
I två timmar var vi där innan hon kom. På 7 minuter tog dom mitt vatten och jag krystade ut henne.
Sen var det bara vi mot värden.

Åh hon är mitt allt den här tjejen. Mammas älskade unge! Kärleken blir bara större och större för varje dag som går.
Jag ska skämma bort henne med så mycket kärlek som det bara går.
Jag ska skydda henne mot allt ont i hela världen.
Natalie <3 Hilma

Fan! Livet som mamma är underbart.
Det finns tre familjer jag tycker riktigt mycket om. Man hittar verkligen ingenting som är negativt i någon av dom! Och hade det inte varit för Nicklas hade jag aldrig fått lära känna dom :)
familjerna Persson/Mattson och Jonsson/freijd samt nederstig. Ni är bra go ni!

Det värsta jag vet är sliskiga killar/gubbar/idioter whatever kalla dom vad ni vill! Kommer fram och ska äckla sig.
Det kom en kille igår när vi satt och pratade privata saker och vräker it sig "Gud vad bittra ni såg ut, ett sånt här gång med pumor ska väl inte ha tråkigt"
Alltså! Så jag bara ledsna ut och sa till han "ja men ursäkta, vi sitter och planerar hur vi ska spränga det här stället i luften. Och vill du överleva är det lika bra att du går härifrån annars är det din sista kväll på jorden"
Så han gick och beställde en öl och efter en stund igen vände han sig mot oss och flinade med sina breda käft så det koka i mig. Och då skrek jag till han "JA DET ÄR BÄST DU NJUTER AV DEN DÄR ÖLEN FÖR FLER LÄR DET INTE BLI FÖR DIG"

Jävla gävlebor! Ska dom ragga på någon så gör det fan ordentligt.

Var ut i Gävle och roade oss igår vi.

Har färgat håret helsvart, enklast och bäst på det viset faktiskt ;)
På lördag ska jag ut och roa mig med bästa tjejerna i Gävle, ser fram emot det som bara den! Ska även till furuvik på lördag hela dagen :)

UFF blir dåligt med uppdateringar när jag är hemma. Vi har sån jävla dåligt internet hemma så jag kan inte ladda upp bilder då.

Vi har börjat med magdroppar till hilmis nu, hon har varit så fruktansvärt hård i magen och kommer inte till ro :(
Och idag har hon sovit hela jäkla dagen :) och vid sina skriktimmar idag mellan 8-10 på kvällen sov hon i stället och nu sitter hon så nöjd i pappens knä.
Hon har även börjat få bort sin "torsk" på tungan och det blir vi glada för :)

Pappa sa att han och Lena ville betala min bröllopsklänning, så jag beställde den igår och är förjävla nöjd och jävligt tacksam. Jag har redan en som jag skulle ha haft men den nya är finare! Nu kan vi lägga dom pengarna på annat till bröllopet :) fan det är bara en månad kvar tills vi gifter oss! Helt otroligt.

Haha titta på denna lilla tjockpadda!

Fisungen var inte döv alls hon :) riktigt skönt att sjukhus besöket gick bra. Vart riktigt nervös när det inte funkade först och att hon inte reagera på ljud.

Så här tuff var Hilmis när vi åkte på kalas hos Helmer som fyllde 1 år :)

Hur fin är du inte då min lilla Hilma!

Har hämtat ut mer medicin nu. Vet fan inte hur många sprutor jag har gjort av med.
Ska snart börja med waran också. Då kommer jag få bo på sjukhuset. Dagliga rutiner så kommer jag ständigt få gå med en bricka så fort jag ska utanför dörren. Skulle jag ramla ihop eller nått så lär folk veta att jag tar waran och att risken för blödningar är stor.
Äter jag inte som jag ska och regelbundet kan risken för blödning öka, då kan jag blöda från tarmar, näsa ögon och öron. Jag kan inte åka bort hur jag vill eftersom jag lär gå till doktorn på koller regelbundet.
Ser inte fram emot denna medicin.

Vi får jämt så mycket beröm av barnmorskan när vi är där.
Hilma går upp i vikt så himla bra säger hon. Doktorn berömde oss idag också och sa att hon var så fin, allt såg bra ut och hon var så otroligt fin och slät tyckte hon.
Hon är det min tjej. Hon ser ut som en liten docka i hyn.
Nu väger hon 4300. Hon har alltså gått upp 1200 på en månad, super bra!
Hon är 53,5 cm :) hon var 48 när hon föddes.
Min lilla lycka, jag älskar henne nå så fruktansvärt mycket.

Från att ha Rickard varannan helg, och träffa han nästan varje dag och kramas med han. Går det till att inte träffa han alls, att inte ens få prata med han.
Och det är hans egen pappa som inte tycker att han ska få träffa sina egna syskon.
Jag förstår inte hur man kan göra så mot en 12 åring.
Jag hoppas någon gör någonting snart. Jag saknar min älskling så det gör ont i hela min kropp :( jag vill bara krama om honom.